I min värld funderar jag fortfarande över varför det blir så att det ena måste utesluta det andra. Varför seriösa satsningar på ökade kunskaper i olika ämnen i skolan ställs mot utveckling av kreativitet, personlighet och självkänsla. Varför ämneskunskaper blir viktigare än att eleverna får utvecklas socialt? Varför mattekunskaper blir viktigare än att inte bli mobbad?
En trygg tillvaro med ett bra gruppklimat ger eleverna större chans att tillgodogöra sig de viktiga faktakunskaperna. Är inte det ganska självklart? Likaså att en bra självkänsla ger ökade möjligheter för individen att lära sig och kreativitiet gör det möjligt för fler elever att nå sin fulla potential. Att social kompetens är en förutsättning för att kunna fungera bra i samhället?
Men ändå verkar välutbildade lärare i ämnen vara mer betydelsefulla än välutbildade lärare i grupprocesser, gruppdynamik, utvecklingspsykologi och identitetsskapande.
Varför?
I min värld behövs vi alla - och allt hänger ihop.
Hur är det i din?
I min värld är det ena en förutsättning för det andra - kan inte annat än att hålla med dig!!
SvaraRadera